Kärleken
VAD ÄR KÄRLEK?
Jag vill ha dig!
Jag lovar att alltid stanna hos dig!
Utan dig är jag ingenting!
Du gör mig lycklig!
Jag saknar dig!
Innehåll
15 saker om kärleken
Detta jag skriver här har jag full förståelse att det kan kännas overkligt, vara svårt att förstå och ta in. Det är inte det som vi pratar om och läser om dagligen. Jag kan tänka mig att det kan upplevas provocerande. Så jag är inte förvånad om du är skeptisk, det ska vi vara, vi ska inte tro på allt som skrivs, för mycket är inte sant. Och jag lever i min sanning och den förändras med tiden. Och du lever i din sanning. Båda är lika rätt. Men vill du utmana dig själv och börja öppna upp för ett mer harmoniskt och kärleksfullt liv, då finns här förhoppningsvis inspiration. Ämnena är mer åt det självförverkligande hållet.
Vi är alla värda att ha det bra och vara lyckliga, att få uppleva kärlek, frid och glädje, eller vilka ord man nu väljer. Men hur kommer man dit, vad är livets stora gåta? Man brukar ju säga älska, glömma och förlåta. Men glömma, det funkar ju inte att aktivt glömma något. Det som har hänt, kan vi inte ändra på, men vi kan acceptera det. Så jag byter ut det till älska, acceptera och förlåta. Är det svaret på livets stora gåta? Enligt mig, om vi tillämpar det hela tiden och på rätt sätt, så ligger det väldigt mycket i det svaret.
Här finns 15 saker som är relaterade till kärleken. Kan det vara så att det är något nytt du inte hört tidigare under alla rubrikerna?
Kom ihåg att älska dig själv! Jag älskar dig!
Allt är Ett
Läs gärna inledningen till kärleken först om du inte redan har gjort det, om din sanning och min sanning, så att du kan läsa detta med ödmjukhet.
Allt och alla är ett eller ettheten innebär att vi alla är ihopkopplade, det finns ingen separation. Det kommer från Tao. Vi kan inte se de för oss osynliga energierna som finns mellan allt levande och ibland symboliseras de som trådar. Har du sett filmen Avatar, den första filmen, så åskådliggör de trådar mellan levande väsen på ett fint sätt.
Men i och med att vi alla är ett, så innebär det också att när du gör något illa mot någon annan, så gör du dig illa själv. Du har säkert hört uttrycket att det du skickar ut, det kommer tillbaka. Och ettheten är ett sätt att se på det. Ett annat sådant uttryck är, att ge och få är samma sak. Det du ger, det får du också, som att du ger till dig själv. Det blir konstigt när vi tänker på det i vår materialistiska värld, men om du tänker på att om du ger kärlek så får du det också. Det är inte lika konstigt.
Jag tycker att det finns något fint med ettheten, att vi alla är ett. Att alla är vi lika värda. Att ge och att få är samma sak. När vi ger kärlek så får vi kärlek. Det är samma ljus i dig, som i mig, som i alla andra. Så var rädda om varandra, så är du rädd om dig själv. Kärleken genomströmmar allt och alla.
Men det betyder också i förlängningen att är du elak mot andra, så är du elak mot dig själv. Det kan vara lite svårt att ta in, jag har full förståelse för det. Men det ger oss också möjlighet att skapa våra liv fullt ut.
Jag tycker inte själv om att använda ordet Gud, det är så laddat, så missförstått. Gud, vad är det för varelse egentligen? Om vi alla är ett, och en del av skapelsen, och Gud finns, då är vi alla en del av Gud. Ja, vi har gudomliga egenskaper. Det gäller bara att komma åt dom, att ta bort separationen. Den gudomliga delen i oss enligt mig är hjärtat eller själen, som är ren äkta kärlek. Tina Spalding skriver i sin bok A Year of Forgiveness att Gud är kärlek och vi kan byta ut dom orden mot varandra. Tänk om det stämmer, kan det vara så? Jag använder inte ordet Gud själv, men när jag läser ordet Gud brukar jag byta ut det mot kärleken istället, det känns rätt för mig. Och oavsett om Gud finns eller inte, så tror jag ju på kärleken. Och den äkta kärleken har religionen valt att kalla Gud. Så det är kanske inte så mystiskt som religionen vill få oss att tro. Det har blivit vanligt att istället för Gud så stöter vi på ord som alltet, skapelsen, universum och dylikt. Detta är min sanning. Med all respekt för dig, du väljer själv vad vi vill tro, din sanning.
Frid
När tiden står stilla, då upplever vi total närvaro och frid.
Fridfullhet, frid i sinnet och frid inombords pratar vi ibland om. Men vad är det? Enligt mig så är en lugn, varm och harmonisk känsla som infinner sig i varandet. När vi upplever en inre frid, då har vi stannat upp. När vi är nöjda med livet som det är, vi vill inte ha mer och inte mindre. Egot, som jag kallar den inre rösten som så gärna pratar inne i huvudet hela tiden, tar paus. Det blir tyst på tjattret, och vi upplever lugn och harmoni. Detta är också ett tillstånd där hjärtat är med. Som vi kan vi vara när som helst. Tänk på att även fylla din dag med ingenting, att bara va! Då upplever du frid. Eller som Ernst Kirschsteiger förmedlar – “Tid för ingenting.”.
När vi känner frid kommer vi också att känna ett visst mått av inre glädje.
Fundera även på hur dömande, rädslor och nyheterna påverkar friden inom dig.
Förlåtelse
Om du inte redan har gjort det, så rekommenderar jag dig att läsa om dömande innan du läser detta.
Detta kunde jag lika bra ha skrivit i verktygslådan, men jag valde att ha det under kärlek, för den leder till den äkta kärleken och energierna ligger väldigt nära den.
Den förlåtelse jag skriver om här, och som handlar om vad du tänker, går ett steg djupare än den vanliga förlåtelsen där man säger förlåt till någon.
Nelson Mandela har sagt – “Att inte förlåta någon är som att dricka gift och förvänta sig att den andra personen ska dö.”. Och följande är hämtat från boken En kurs i mirakler – “Den som inte vill förlåta måste döma.”. Det är svårt att inse att när vi dömer någon så drabbar det oss själva (även fast vi tycker att det är den andre som har fel). Men hur ska dina tankar kunna påverka den andra. Det är som den gamla frasen “om blickar kunde döda”, fast det är tankarna istället. Så om inte dina tankar påverkar den andra, vem påverkar dom? Eftersom din dömande tanke är något negativt så är det som att dricka giftet själv. Nelson har också sagt – “Förlåtelse befriar själen, den tar bort rädsla. Det är därför det är ett så kraftfullt verktyg.”. Jag tog mig friheten att översätta weapon till verktyg och inte vapen. Kan det vara så att dina dömanden bottnar i någon typ av rädsla?
Vi gissar och tror så himla mycket om andras motiv. Vi inbillar oss och fantiserar saker som vi tror på som kanske inte alls är sant, åtminstone så vet vi inte. Men vi vill ändå tro på det och göra det till vår sanning. Hur ofta är det inte som vi misstolkar vad en annan har sagt. Eller två personer som har lyssnat på samma sak, men har olika uppfattningar. Och sen går vi hem och funderar, och då är det lätt att förstora det. Och ändå så fantiserar vi ihop vad andra tycker och tänker, när vi inte alltid ens förstår vad de säger. Som Björn Natthiko Lindeblad har sagt många gånger – “Tro inte på allt du tänker.”.
Precis som du så har den du dömer levt många år, har gjort sin resa och har sitt bagage, de är inte perfekta. Om du dömer de flesta andra personer, tänk dig själv om alla du dömer också dömer dig. Dömer dig för vad du står för, hur du är och vad du gör och säger. Som du tycker är det mer eller mindre bästa sättet att vara på. Och de andra tycker att deras sätt att vara på är mer eller mindre det bästa sättet att vara på. Det finns en konflikt, och konflikten handlar inte om dom andra, den har du inom dig. Och vilken tur, då kan du ju göra något åt den och slipper vänta på att alla andra ska förändras. Vägen från det är förlåtelse. Läs gärna också om utsidan och insidan.
Förlåtelse är också effektivt att använda på sig själv, när vi gärna dömer oss själva.
Att acceptera att människor är som de är, det är ett sätt att få bli lite lugnare. Vid acceptans då låter vi dom vara som dom vill, fast det är ju inte det vi egentligen vill. Vid acceptans finns det ändå nåt kvar, där vi själva tycker att det hade ju varit bättre att det varit annorlunda, så jag slipper att acceptera det. Men när vi förlåter andra, då tar vi det ett steg längre. När vi förlåter dom, då försvinner våra egna preferenser och vi uppnår frid inombords. När du förlåter så ändras inte den andra personen, det är du själv som förändras. Du kan aldrig ändra någon annan, så på sätt och vis förlåter du dig själv. Så det handlar inte om att säga förlåt till någon annan rent verbalt, även om det kan vara bra också. Det handlar om att förlåta den andra så att du själv kan läka. Detta kanske låter konstigt i dina öron, men ditt liv handlar i princip alltid om dig själv, andra personer är bara pusselbitar i ditt livspussel. Du har allt inom dig. Det är så jag ser på det.
Glädje
Min tidigare bästa kompis sa ofta att Vi måste ut och ha roligt. Då ville han få med mig ut på kvällen. Men vi hade lite olika sätt att se på det där med att ha roligt. Inget rätt och inget fel, bara olika. Du har säkert hört uttrycket eller nåt liknande uttryck – För att kunna ha roligt måste man också ha tråkigt ibland. Och det där med att ha roligt, innefattar ju i så fall att vi behöver ha tråkigt ibland. När vi hamnar i att ha tråkigt så blir det lätt lite jobbigt och vi tänker en massa ofta mindre bra tankar. Men ska det behöva vara så?
Om vi söker efter att ha roligt, så jämför vi hur det är nu. Nuet kan alltså då kategoriseras som mindre roligt, jämfört med det tillståndet som vi vill uppleva, det vill säga att ha roligt. Att ha roligt baseras på att något på utsidan händer, som får oss att göra något som vi tycker är roligt. Det blir någon sorts begär, som vi vill ska infrias för att vi ska ha roligt.
Men tänk om vi kunde känna glädje hela tiden, att hamna i ett tillstånd där vi är glada, där livet alltid är tillfredsställande. Men är det möjligt? Javisst är det möjligt, sen är vi inte mer än människor. Och som bekant är alltid ju ‘alltid med undantag’. Undantagen kommer när du står inför nya situationer där du inte har lärt dig hantera dom än. Du styr ju själv vad du tänker och även känner och gör. Och genom träning så kan du uppnå allt du bestämmer dig för.
Vad är den stora skillnaden mellan glädje och ha roligt? Som jag ser det så kommer glädjen inifrån, vi pratar ibland om inre glädje och inre lycka. När den uppkommer inom oss, behöver den inte yttre stimulans för att upplevas. Det är en sorts varande, ett tillstånd, liknande jag är glad. Han/hon gjorde mig glad, eller jag blev glad när jag gjorde… är en händelse eller upplevelse, som är tillfällig. Att vara istället för att göra ger glädje och lycka. Vi är human beings, inte human doings (vi är mänskliga varelser, inte mänskliga görelser). Det är inte något på utsidan som ger glädje, utan det finns hela tiden inombords. När vi frigör oss från våra rädslor, då kommer den sanna lyckan och glädjen fram.
Vi reser för att få uppleva en massa och ha roligt. Vi har det jättebra och är nöjda. Sen kommer vi hem och efter några dagar är allt är som vanligt igen. Gör vi en inre resa, där vi aktivt går in och ändrar vårt inre, så är den bestående, vi har nytta av den resten av livet. Vilken resa vill du lägga dina pengar på?
– Den yttre eller din inre?
– Den kortsiktiga eller den långsiktiga, dvs den tillfälliga eller den som varar?
– Den att må bra mest hela tiden eller bara ibland?
Det är inget fel med att ha roligt, det är ju jättebra, en del av livet. Och jag skriver inte mer om det för jag vet att ni alla känner till det. Att göra sådant vi är inspirerade av, det är alltid bra. Är det optimalt att hela tiden söka efter att ha kul för att distrahera sig från att må dåligt? Att hamna i en jakt på att ha roligt, att söka efter tillfälliga yttre omständigheter som ska få oss att må bättre? Har du upplevt det, att livet går upp och ner som en berg- och dalbana?
Hjärtat
Om du inte har läst inledningen till kärleken, läs gärna den först.
När vi förmedlar varma känslor kan vi lägga händerna på bröstet ovanför hjärtat. Vi pratar ofta om hjärtat när det kommer till kärlek, men varför då? Det är ju hjärnan vi tänker med. Sen har vi våra känslor, som kan vara väldigt starka, både positivt och negativt. Och så har vi våra fem sinnen; syn, hörsel, lukt, smak och känsel.
Själen är det jag kallar vårt högre jag eller högre medvetande, det som är större än oss själva, så att säga. För er som tror på ett liv efter döden, så kallar jag det som lever vidare för själen. Jag brukar tänka att själen bor i hjärtat och pratar med oss via känslorna.
Enligt min sanning så är själen, eller det vi i vardagen kallar hjärtat, det är ren kärlek. I boken A Year of Forgiveness skriver Tina Spalding att själen är skapad från kärlek, med kärlek, för kärlek. Läs mer om äkta kärlek här.
I min sanning så talar hjärtat till oss hela tiden via vårt känslosystem. Vi brukar lyssna på egot, den inte rösten som hos de flesta av oss pratar mest hela tiden. Men hjärtat när det pratar, så är det lågmält, det är som viskningar istället, som är mycket visare än egot och kommunicerar via känslorna. Känslor som kommer från egot är mycket starkare, de är inte de jag nämner om här. När vi följer vårt hjärta, så blir det bra. Om du upplever en negativ känsla om något, så bör du inte göra eller följa det, om du lyssnar på hjärtat. Och upplever du en positiv känsla, så följ eller gör det. Tina Spalding brukar nämna I samma bok att detta är vårt guidningssystem, när vi lyssnar till känslorna så följer vi guiden inom oss. Vårt hjärta vill oss alltid väl, det visar oss kärlek. Men hjärtat förmedlar inte varför. Det är också hjärtat som inspirationen och intuitionen kommer från.
Om vi följer hjärtat utan att förstå det, så ibland visar livet oss varför senare, och det upplever jag som magiskt. Egot vill gärna prata bort vad hjärtat vill, ofta genom rädslor, men här gäller det att lita på hjärtat och följa det även om det inte verkar vara det bästa. Det innebär ofta att gå utanför komfortzonen, och egot vill att vi ska känna trygghet och vara kvar i komfortzonen.
Inspiration
När du är inne i något, du vill inte sluta, det är så kul, men plikten kallar… bara lite till… Du känner säkert igen det, den sanna inspirationen och livsglädjen. Visst är det en häftig upplevelse? Jag tänker inte på TV-spel och den typen av nära beroenden, utan sann inspiration, som ofta har med någon typ av skapande att göra. Nu tog jag TV-spel som exempel, där det finns någon typ av misslyckande som gör att vi vill fortsätta för att lyckas, det är inte det som jag syftar på med inspiration.
Vad har du för passion? Ger du dig hän? Vad längtar du efter? Är du nyfiken på livet? Vad har du för drömmar och visioner? Vad ger dig livsenergi och livsglädje? Vad får dig att känna dig levande? Följer du din inspiration?
Var kommer inspirationen ifrån? Inspirationen kommer från hjärtat. Det heter inspire på engelska, från in spirit, översatt till i själen. När vi följer vår inspiration följer vi vårt hjärta. Det vi känner oss inspirerade till, har ofta med skapande att göra.
Det är lätt att vi kväver vår inspiration genom rädsla? Det kan exempelvis vara att vi länge känt inspiration att byta yrke, men rädslan går in och sätter stopp. Vågar du följa din ingivelse?
Längtan behöver inte betyda att det kommer från inspirationen, men kan mycket väl göra. Följer vi vår inspiration brukar det ge mer livsenergi, vi känner oss levande, är nyfikna på livet, vi lever i nuet istället för längtar, vi ger oss hän och upplever passion. Kanske vår dröm går i uppfyllelse… Så jag uppmanar dig till att våga leva livet, lev det inte bara för att levas. Lev det liv du drömmer om!
Meningen med livet
Sidan är under uppbyggnad och denna texten är inte klar.
Relationer
Relationer är ju egentligen hur stort som helst, men jag tänker mig att ta upp det som har med kärlek och personlig utveckling att göra.
I våra relationer med andra, möter vi våra största utmaningar, och de är våra största läromästare. Det är där som känslorna uppkommer. Det är där det fantastiska ögonblicken uppkommer, och även de jobbiga. Där får vi de flesta gåvor. Gåvor som vi kan förvalta väl genom personliga utveckling, eller skjuta på framtiden. Ibland kan vi behöva vara för oss själva (ensamhet), för att kanske reflektera och lära känna sig själv bättre. För att bearbeta saker och ibland komma till insikter som gör livet lite bättre. Nu kommer jag att generalisera mycket. Det är ofta med vännerna som vi upplever de glädjefyllda ögonblicken, det är med vår partner som vi upplever de känslosammaste ögonblicken och med kollegor de lite småjobbiga ögonblicken. Och sen har vi släkt och familj, som ofta är basen eller tryggheten att falla tillbaka till. Med våra barn har vi ett förhållande som inte liknar något annat.
En nära vän får vi ofta en speciell relation till, där vi värnar om varandra. Vi vill den andra väl, och vi ställer inte så höga krav. Vår toleransnivå är ofta ganska hög och vi har inte så mycket förväntningar. Vi villkorar inte kärleken så mycket per automatik, den är mer åt det villkorslösa hållet. De kan älska en trots ens brister. Om du reagerade på uttrycket älska och visa kärlek till våra vänner, ta då en titt på vad är kärlek.
Det är ofta lättare att visa villkorslös kärlek till våra vänner än vår partner, för det är så mycket känslor och förhoppningar involverade i partnern. När vi är singlar så längtar vi efter att uppleva paradiset, en romantisk relation, och vi kan omedvetet ha en förhoppning att få uppleva det tack vare en partner. För under förälskelsefasen är det ju nästan paradiset. Det är lätt att vi hoppas att det är partnern som ska göra mig lycklig, vilket aldrig kommer att ske, för lycka kommer inifrån, och din partner bor inte i din kropp. Och samhället och reklammakarna gör ju sitt för att bidra till denna skeva uppfattningen hos oss. Så de här förhoppningarna och förväntningarna kommer aldrig att infrias. Och även om vi tillämpar villkorslös kärlek, så kanske det inte räcker, för vi behöver vara medvetna också om våra förhoppningar och den drömlika bilden vi har om romanser. Jag säger inte att det är lätt, och en parrelation som fungerar smärtfritt är verkligen magiskt. Men det är inte de starka känslorna som råder när ett villkorslöst förhållande fungerar, där man älskar varandra. Det är inre frid, harmoni, glädje och kärlek från hjärtat, vilket är lätta, sköna och varma, inte starka känslor. Så att vara medveten och tillämpa villkorslös kärlek underlättar. Det är då dansen fungerar.
Släkt och familj får vi ofta andra band till. De har varit med oss under uppväxten, eller vi i deras, så vi känner varandra ofta ganska väl, och förstår varandra, för vi värderar saker mer lika. Det gör också att vi är trygga med dom. Och ibland när meningsskiljaktigheter uppstår, så kan de ofta få stora proportioner, där vi i värsta fall säger upp bekantskapen. Men de finns ofta med som basen i våra relationer. Det finns ett outtalat sätt hur vi ska förhålla oss till varandra.
Kärleken till våra barn vill vi gärna tro att den är villkorslös, och den kan kanske kännas så. Men i uppfostran ingår det ofta en hel del krav som vi ställer på barnen. Vi bestämmer mycket över dom. Det blir på sätt och vis paradoxalt att barnuppfostran, fast vi känner att vi inte villkorar vår kärlek till dom, blir villkorad och inte kravlös när vi sätter gränser. Det blir viktigt att vara tydlig med att skilja på att sätta gränser inte har med kärleken att göra. Det kan till exempel vara att barnet inte gjorde som vi vill, eller att han/hon måste borsta tänderna och göra läxorna.
Och de här jobbigaste relationerna, de som vi inte vill ha i vårt liv. Vad har de för betydelse? Alla jobbiga situationer väcker våra negativa känslor eller rädslor, vi blir utmanade. Det är något i oss som inte är kärleksfullt (kärlek). Det är de relationer som vi kan lära oss mest ifrån.
Relationer är våra största läromästare. Men vi kan ibland behöva vara för oss själva, för att exempelvis reflektera och meditera.
Rädsla kontra Kärlek
Vad är motsatsen till kärlek? Nä, det är inte hat enligt mig. Det är rädsla. Många jag känner brukar kategorisera alla negativa känslor och kallar dom rädslor, för det är nån typ av rädsla. Samma sak med de positiva känslorna, de brukar kategoriseras som kärlek.
Vi är inte födda med mentala rädslor, vårt ursprung är kärleken. Det kan du läsa om i hjärtat. När vi föds är vi perfekta, sen under hela uppväxten går det i princip utför. Vi föds med två rädslor, det är rädsla för höga ljud och höga höjder. Resten av rädslorna är påhittade eller påförda oss utifrån. Så i princip, alla rädslor som du har, har du själv skapat. Om du själv har fantiserat ihop och skapat en rädsla, är det något du vill ha kvar? Så fort du är rädd för något så kan du ställa den här frågan till dig själv – var kommer denna rädslan ifrån? Det kan vara lättare att hantera om vi vet var den kommer ifrån. Men troligen har du inte koll på det. Men det går att göra sig av med dom ändå.
Under uppväxten så får vi ofta med oss sår upp i vuxenvärlden. Dessa sår, som är en typ av rädsla, påverkar oss hur vi förhåller oss till andra människor, inte minst en partner. Som barn lärde vi oss ett beteende som skulle medföra att vi mår så bra som möjligt under omständigheterna. Men det är sällan särskilt bra att bära med sig det upp i vuxenåldern, de ställer mest till det. Så det kan vara bra att identifiera det och bearbeta det, för att bli mer harmonisk som människa. Och det gäller inte bara såren från barndomen. Jag skulle vilja säga att alla mentala rädslor är bra att bearbeta, det är mitt mål i alla fall.
Vad får oss att hitta på alla dessa rädslorna? Egot, den inre rösten som vi har i huvudet, är den som skapar rädslorna, med god hjälp av samhället, nyheterna, föräldrar med mera. Hjärtat skapar inga rädslor, det står för kärleken.
Självkänsla
Att inte duga. Att skämmas. Att inte räcka till. Att inte vara värd det. Att inte vara betydelsefull. Att söka bekräftelse. Att inte tro på sig själv. Att inte lita på sig själv. Att inte acceptera att jag är som jag är. Att prioritera andra före sig själv. Att inte respektera sig själv genom att inte göra det som du har sagt du ska göra. Att vara hård mot sig själv och inte förlåta sig. Att säga elaka saker till sig själv.
Allt detta är tecken på bristande självkänsla. Och som ni förstår kan listan göras längre. Känner du igen en del av dom? Då kan det vara läge att börja fundera på om du vill göra något åt det. Dålig självkänsla påverkar det mesta i livet.
Vad är då självkänsla? Självkänsla är det värdet som vi sätter på oss själva. Medan självförtroende handlar om prestationen i något vi gör. Vi har olika självförtroende med olika saker, till exempel kan vi ha bra självförtroende när vi spelar fotboll, och dålig när vi ska renovera.
När vi har bra självkänsla så blir livet lättare. Vi blir inte så lättstötta och tar illa vid oss. Vi går inte med på att bli styrda mot vår vilja. Det blir svårt att manipulera oss. Vi vet och behåller våra gränser. Vi kan säga ‘Nej!’ när vi vill. Vi vet att vi är tillräckliga och vi är värda det bästa. Vi är ödmjuka mot oss själva och tar inte “misslyckanden” hårt utan inser att det är en del av livet. Vi är trygga även när mycket osäkerhet råder. Och samma sak här, listan kan göras längre.
Har ni sett programmet Bäst i test på SVT eller TV4? I början av programmet hånar Babben alltid Daniel, och Daniel brukade svara ungefär så här med lite variation – “Tackar, tackar Babben, fina ord som vanligt.”. Man kan se det som att Daniel har bra självkänsla så han valde att skoja bort det, helt oberörd av smutskastningen. Det berörde inte honom ett dugg, trots ansträngningen från Babben i varje avsnitt att trycka ner honom.
Självkänslan grundläggs under barndomen och ändras inte jättemycket om vi inte aktivt gör något åt det. Ibland kan vi hamna i situationer där självkänslan stärks, men vi kan lika gärna hamna på ställen där den försvagas. Kjell Haglund (livscoachakademin.se) brukar säga att vi har en kollektivt låg självkänsla i det här landet.
Det finns en kvinna, min stora läromästare, som har lämnat mig ungefär tio gånger. I samband med nån av dom gångerna så kom jag till insikten – Vad som än händer, så har jag alltid mig själv. Och det känns väldigt skönt, det infinner sig ett lugnt och fridfullt tillstånd när jag säger det till mig själv. Jag kan tänka mig att uttrycket kan vara lite skrämmande, för de som inte är bekväma med sig själv, och en bristande självkänsla bidrar till det. Men tänk så bra, den enda här på jorden som man kan styra är sig själv.
Självkärlek
Självkärlek, eller att älska sig själv, kommer först. Inte någon annan först, du själv först. Vem är den viktigaste personen i ditt liv? Visst ska du älska andra villkorslöst, men inte på alla villkor. Om de exempelvis inte respekterar dig, du känner dig som en dörrmatta som de kan trampa på, då kommer självkärleken först. Du ska inte vara uppoffrande. Om det inte känns rätt, gör det inte. Det innebär inte att du alltid ska prioritera dig själv först, även om det är utgångspunkten. Och detta låter kanske som dubbelmoral. Men om det inte är viktigt för dig, du sitter och tittar på TV för att du känner för det, och någon behöver din hjälp. Då behöver du inte tänka på dig själv först, då kommer givetvis kärleken till andra före. Vi ska givetvis visa omtanke, värme och medkänsla. Du kan alltid göra det om det inte blir på bekostnad av dig själv. Det blir en balansgång. När du själv mår bra, kan du bättre hjälpa andra. Vem vill bli opererad av en doktor som mår dåligt? Vem vill flyga med en pilot som är trött för att han hjälpte en vän halva natten? 
Vissa personer som hör uttrycket älska dig själv, tycker det låter själviskt och egoistiskt. Och sen har de även hört för att kunna älska någon annan, måste du älska dig själv. Men det betyder inte att vi inte ska hjälpa andra, att visa kärlek till andra, att vara så bra medmänniska vi kan. Detta kanske låter konstigt, men genom att hjälpa oss själva först, kan vi också hjälpa andra bättre. Och genom att älska oss själva först, kan vi också älska andra. När du åker flygplan och flygvärdinnorna berättar om syrgasmaskerna, då ska du alltid ta på din egen syrgasmask först, sen kan du hjälpa barnen och andra. Tänk om du ska hjälpa tre andra barn först, och du tuppar av innan du hjälpt det andra, det blir inget bra. Utan du själv först.
Jag tvivlade själv i 25 år innan jag förstod att för att kunna älska andra fullt ut, måste jag älska mig själv. Detta kan vara svårt att ta in, jag förstår det. Sen beror det på hur man definierar kärlek, men jag tänker mig den villkorslösa kärleken. När du älskar dig själv, då förstår du också vad det innebär att älska, att kunna ge och ta emot kärlek. Om du inte kan ge dig själv kärlek, hur ska du då kunna ge kärlek till någon annan? Om du inte kan ta emot kärlek från dig själv, hur ska du kunna ta emot kärlek från någon annan? Om du inte har lärt dig vad älska är, hur ska du då kunna älska helhjärtat? Det är inte så att man inte kan älska någon annan, men låt mig beskriva det som så, att det finns olika nivåer du kan älska på, och det mest optimala är när du kan älska dig själv fullt ut.
Min stora läromästare är en kvinna, som har lämnat mig ungefär tio gånger. Jag älskade henne väldigt mycket. Vid nåt tillfälle så fick jag denna insikten – Jag måste älska mig själv mer än jag älskar någon annan, annars förlorar jag mig själv. Och det blev väldigt tydligt, när jag hade mer fokus på henne än mig själv, då mådde jag dåligt. Det kan nog lätt bli så när man är olyckligt kär.
Kom ihåg att älska dig själv! Jag älskar dig!
Tacksamhet
Sidan är under uppbyggnad och denna texten är inte klar.
Vad är kärlek
Hur skulle du vilja beskriva kärlek? Det finns många ord som vi kan använda för att säga vad kärlek är. Vilka ord väljer du? Jag har listat ett antal vanliga här nedan, men det finns många fler och det varierar också från person till person vad man anser. Om vi tänker oss att det handlar om kärleken till sin partner så har jag även ställt en fråga som har med betydelsen av ordet att göra, men det går givetvis att lägga in fler aspekter i betydelsen.
- Omtanke – vill du att din partner ska ha det så bra som möjligt?
- Tillit – kan din partner lita på att du gör vad du har sagt?
- Ärlighet – är du ärlig mot din partner och alltid säger som det är?
- Respekt – respekterar du din partner för den han/hon är, tycker och gör?
- Lyhördhet – är du öppen för vad din partner säger, tycker och tänker?
- Värme – kan du visa din partner värme?
- Acceptans – accepterar du din partner som han/hon är?
- Medkänsla – kan du visa din partner medkänsla och empati i svåra stunder?
- Samhörighet – har ni samhörighet och lever ett liv tillsammans, gör ni saker tillsammans?
- Förlåtande – Kan du förlåta din partner för hans/hennes “mindre bra” sidor?
- Omsorg – Tar du hand om din partner när han/hon behöver eller vill det?
Vad är då inte kärlek? Jag var hos en terapeut för många år sedan för att prata om en parrelation. Då nämnde hon vid ett tillfälle att det jag kände var inte kärlek, det hade med mina inre sår att göra. Hon nämnde inte vad det var för sår. Och jag tänkte, men jag har ju så starka känslor för henne, det måste ju vara kärlek. Utan att förstå det då, så etsade det sig fast i mitt minne, som en cliffhanger. Och nu med mer erfarenhet så förstår jag vad hon menade. Så jag tar mig själv som exempel.
De starka känslorna som jag kände berodde på övergivenhet. Som barn har jag blivit övergiven, ingen har visat mig kärlek, gett mig kramar, funnits till för mig rent känslomässigt. Jag hade ett otryggt anknytningsmönster om ni vet vad det är. Jag hade allt det praktiska, fick mat, bodde bra, hade lekkamrater och så vidare. Den här övergivenheten hade skapat ett mentalt inre sår i mig, och det aktiverades när jag kom i en nära relation som höll på att ta slut. När det började knaka i fogarna i relationen så fick jag ju ännu mycket starkare känslor till henne. Men det var ju inte på grund av kärleken till henne, det berodde ju på att jag hade sår som hon aktiverade. Men jag förknippade det med henne och trodde felaktigt att det var kärlek. Om relationen hade hållit, då hade banden till henne blivit starkare.
Det finns enligt mig en felaktig uppfattning vad kärlek är, vilket terapeuten tipsade mig om för länge sedan. Jag brukar dela upp kärleken i bunden och fri, eller om man hellre vill kalla det senare obunden. Man skulle också kunna kalla det falsk och sann kärlek. Och nyligen nämnde jag att banden till henne hade blivit starkare. Som ni förstår var det ju inte kärlek, det berodde på mina sår eller om vi ska kalla det rädslor, för det är nån typ av rädsla. Dessa sår skapar ett band mellan oss, som inte är kärlek. Den här typen av kärlek kallar jag bunden kärlek. Och det är inte villkorslös kärlek som jag hoppas att ni förstår. Den villkorslösa kärleken har inga band, den är fri. Såren i oss kan få en romantisk relation att kännas som kärlek, fast det är ju inte kärlek.
Det som vi i vardagligt tal tänker är kärlek i ett parförhållande, är ofta bunden kärlek. Det är till och med när vi gifter oss, att vi lovar att vara bundna till varandra när vi står framför prästen. Brudparet, en och en, får ju säga följande efter prästen – “Jag, [Namn], tar dig, [Namn], nu till min hustru/man att dela glädje och sorg med dig och vara dig trogen tills döden skiljer oss åt.”. Så vi lovar att vara med den andre tills döden skiljer oss åt. Då har vi bundit fast oss resten av livet. Om kärleken istället skulle vara fri så kunde de istället ha sagt något liknande “…tills någon av oss vill gå skilda vägar.”. Då hade den varit fri eller villkorslös istället. Det är att respektera sin partner för vad han/hon vill göra, som jag nämnde tidigare i samband med respekt.
Alla parrelationer finns ett förhållande mellan hur mycket bunden kärlek där är och hur mycket fri kärlek där är. I ett medberoendeförhållande är det mycket bunden kärlek. Men bara för att man är i ett beroendeförhållande så betyder det inte, att det inte finns fri kärlek också, men det finns förhållandevis mycket bunden kärlek. Och tillämpar vi villkorslös kärlek så är det övervägande fri kärlek. Men vi är aldrig perfekta så det kommer att finnas lite bunden kärlek. Hade det inte funnit lite bundet så hade de knappt kunnat kallas parförhållande, för då är vi helt, helt fria varje gång vi inte är med varandra och väljer att träffas igen. När vi säger att vi är ett par, så finns det en liten bindning, även om båda anser att den andra personen får göra som den vill. Om du är i en relation, eller ser tillbaka på en relation, hur fri är eller var den?
Så vad är då bunden kärlek mer specifikt, om man nu ska ha med ordet kärlek i begreppet, för det är ju inte villkorslös kärlek. Alla medberoendeförhållande är mycket bunden kärlek. Svartsjuka som bygger på rädsla likaså. Rädslor och sår skapar bunden kärlek. Bunden kärlek är att begränsa den andres frihet, att ställa krav, att vilja ha någon annan (ägandeskap) eller tillhöra någon annan, att förvänta sig något eller ställa krav på att få.
Du gör mig lycklig – kan det vara sant? Kan någon annan bestämma dina känslor? Jag har aldrig varit med om det. Ingen annan kan göra dig lycklig, lycka kommer inifrån, inte utanför dig själv. Kan detta då vara sant – När jag är med dig, väljer jag att vara lycklig? Ja, du skapar ju själv dina känslor. Att säga du gör mig lycklig, då ställer vi omedvetet en liten förväntan, att den andra personen ska göra mig lycklig, samtidigt som vi tar bort det egna ansvaret. Det skapas ett tunt band mellan oss.
Det finns så mycket kärlekslåtar, men det är mestadels inte fri, villkorslös kärlek. Det finns en hel del i våra parförhållanden som låter som kärlek, men det är inte det.
Vad betyder att älska? För mig är det att ge och ta emot villkorslös kärlek. Du kanske har en helt annan uppfattning eller sanning. Jag vet många som resonerar så att det ska ha gått långt i ett parförhållande innan de säger ‘jag älskar dig’, och det är helt rätt för dom. Och min reflektion är att det blir nog gärna ett annat sätt att se på det, med den bundna kärleken. Jag gör så gott jag kan för älska allt och alla, för enligt mig är vi är alla ett. Vi väljer givetvis själva hur vi vill se på det.
Fortsätt gärna att läsa om villkorslös kärlek, som är nästa del av vad kärlek är, och som bygger på den fria kärleken.
Kom ihåg att älska dig själv! Jag älskar dig!
Villkorslös kärlek
Jag rekommenderar dig att läsa vad kärlek är och inte är innan detta, om du inte har gjort det redan.
Villkorslös kärlek nämns ofta i samband med relationer, både parrelationer och andra relationer, så jag kommer utgå ifrån det när jag beskriver det. Med villkorslös menas i grunden att man inte ställer några villkor på kärleken, exempelvis säger man inte Jag älskar dig inte om du… Man säger inte vad man vill att den andra ska eller bör göra, utan lämnar den friheten att de själva bestämmer. Så den villkorslösa kärleken är helt kravlös, och det finns inga förväntningar. Man försöker givetvis inte heller styra och manipulera den andra för egen vinning. Man förväntar sig inte att få någonting, och de behöver inte göra något för att förtjäna kärlek. Eller att jag gjorde det förra gången, så nu är det din tur. Man låter helt enkelt den andra vara, tänka, tycka och göra vad den vill, helt fri. Och älskar honom/henne för den han/hon är och väljer att vara. Och ha tilliten till att personen vill vara med mig och dela livet, eller hur man nu ser på det. Och vill han/hon inte det, så älskar man personen ändå.
För att tillämpa villkorslös kärlek behöver vi lyssna på hjärtat, där den fria och villkorslösa kärleken bor. Den bundna kärleken agerar i egot (länk till hjärtat), som skapar våra rädslor. Vi kan agera och visa villkorslöst till en annan, men det är bra om det blir en del av dig, att det blir det sättet du normalt sett tänker på också.
Den fria, villkorslösa kärleken leder oss också till att känna mer frid och glädje. Lägg märke till att när du “ger” villkorslös kärlek, så är det du själv som mår bättre. I slutändan så handlar det inte om den eller de andra personerna, det är utsidan. Utan det handlar om dig själv, det vill säga insidan eller ditt inre. Att ge är att få. Så var givmild med kärleken! Och de som får kommer också att ge.
Som ni förstår så kan det bli väldigt obalanserat i en parrelation om den ena tillämpar villkorslös kärlek och den andra inte, utan utnyttjar det istället.
Det är fint med den fria villkorslösa kärleken, där båda parter får göra vad de vill. Men då kan den ena göra som den vill och den andre ska bara acceptera det, eller? Nej, dig själv först (självkärlek)! Det finns gränser, som både kan vara uttalade och outtalade. Och sätter man inte gränser, och den andre medvetet eller omedvetet utnyttjar det, kan det upplevas som att man är en dörrmatta, någon som trampar på en när man bara visar kärlek. Bara för att kärleken är fri är det inte fritt att göra vad man vill, för den andres gränssättning spelar roll. När vi sätter gränser, ska vi inte göra det som ett krav mot den andre, utan att förklara konsekvenserna. Exempelvis om du spelar hög musik när jag ska sova, då lägger jag i gäststugan istället. När gränser sätts, så kan de ofta sättas på grund av rädsla och behov. I den bästa av världar så har vi gjort oss av med våra rädslor. Och den andra personen bör ju förhoppningsvis respektera gränserna. Men det kan bli utmaningar eller problem när vi har olika behov. Viljan att vilja vara i ett förhållande styrs av våra behov, men vi har även andra behov än de i ett förhållande.
Denna delen är den andra delen av vad kärlek är, det finns en till som är äkta kärlek. Eller så kanske du vill läsa om relationer. Eller du vill veta mer om hur självkärleken påverkar förmågan att älska.
Kom ihåg att älska dig själv! Jag älskar dig!
Äkta kärlek
Vi ska gå in lite på vad jag menar med äkta eller ren kärlek. Äkta kärlek är villkorslös kärlek plus en del till, och den känns aldrig jobbig. Detta kan vara svårt att förstå, det är flummigare om jag ska uttrycka mig på det sättet. Och jag tror egentligen, att jag bara är och nosar på vad det är i realiteten. Jag tror att människan saknar ord och uttryck för att beskriva det, i alla fall i det svenska språket. Det är som att beskriva vad universum är, det är liksom för stort för att beskrivas. Men jag ska göra ett försök.
Hur känns det om du säger till dig själv – Jag känner mig lugn. Blunda, ta ett djupt andetag och känn efter! Blev du lugnare av det? Om du istället säger till dig själv – Jag är lugn. Blunda och känn efter igen. Blev du lugnare? I mig är det senare uttrycket mer fridfullt, jag blir lugnare. Men det blev jag inte med det första. I det första finns lite prestation eller ansträngning. I det andra uttrycket, som är ett tillstånd, finns det inte. Du behöver inte prestera för att vara, du bara är. Så lägg undan allt som har med prestation och värdering att göra nu, och tänk inte för mycket, utan känn istället.
Äkta kärlek är en typ av varande, men jag vill inte påstå att det är ett tillstånd. Äkta kärlek är ingenting vi säger, tänker eller gör. Det är ingenting som vi visar, uttrycker eller sätter ord på, men det finns ändå. Kärleken bara är! Ja, bara är, inget annat än är! Den bara finns där. Den flödar. Det är som en energi som genomsyrar allt och alla, hela universum och bortom universum. Alla gränser suddas ut och allt blir ett, inte som en klump utan som ett energifält som flödar. Det är total medvetenhet och närvaro. Det är något du har inom dig, som du är skapad med, som inte går att ta på, för det bara är. Den känns inte positiv, inte negativ, den är neutral eller ingenting. När vi känner äkta kärlek till någon annan, så är det som att känslorna har försvunnit, ett obeskrivbart tillstånd, så fridfullt. Som att i ingenting eller tomheten, finns allt. Den äkta kärleken kommer inte fram förrän du har funnit frid i hjärtat/själen, kroppen och sinnet, det vill säga hela dig.
Jag vet inte om du blev något klokare, men det var i alla fall ett försök att beskriva. Universum är det vi i normala fall kallar värld eller verklighet, fast det är mer fokus på rymden och mindre på ditt inre. Bortom universum är bortom din egen föreställningsförmåga eller sådant vi inte förstår.